Vad vill vänstern med EU-tiggare?

Annons:

Låt oss säga att någon uppfann ett piller som botade alla sjukdomar, skulle något läkemedelsföretag tillverka det? Troligtvis inte, eftersom efter det att första parti medicin lämnat fabriken skulle företaget gå i konkurs då ingen längre behöver framtida produkter.

Är detta samma resonemang vänstern för när det gäller EU-tiggare? Man vill inte lösa EU-tiggarnas problem eftersom då förlorar man grunden för sin egen godhets existens?

Det krävs människor på botten för att vänstern ska kunna hjälpa dem – men går man hela vägen och tar upp dem ur trasproletariatets gyttja upphör fundamentet för sin eget existensberättigande?

Är det det dagens vänster är rädda för? Att om romerna kommer upp till allmäneuropeisk standard finns inget klientel som kräver hjälp kvar?

Problemet är med andra ord liknande det som är hela socialdemokratins paradox – Socialdemokraterna lyckades under 1900-talet att förvandla svensk arbetarklass till medelklass, och nu när alla är medelklass finns det inte längre någon som behöver rösta på partiet?

Anledningen till att vänstern vill behålla status quo, med tiggare i varje gathörn, är att man kan hålla igång diskussionen om över- och underklass?

Vänstern finner sitt existensberättigande i dem? Att man med deras hjälp kan fortsätta den svenska paradgrenen ”det arvsskuldtyngda självhatet”, jantelagen och det Luther-protestantiska oket?

”Skäms svenska folk ni har det för bra, se på tiggarna, rösta vänster!”

===

Problemet har dock även en annan dimension – konflikten mellan nomadfolk och bofasta folk är mångtusenårig.

Dagens moderna samhälle i Europa är helt baserat på bofastas samhällssyn, och ett nomadlivet ses som en förlegad levnadsform och ges inget utrymme.

Finns det intresse hos icke-romer att göra romer till ett bofast folkslag? Finns det intresse hos romer att bli bofasta? Hotell Paradiset, är det verkligen en rättvisande bild, eller går det att göra annorlunda idag?

===

Vänstern i Brasilien införde Bolsa Família (både piska och morot) för att höja underklassens levnadsstandard, vore det ett exempel som EU skulle kunna ta efter i rom-frågan? Eller är det en alltför assimilerande politik?

Annons:
OBSERVERA!
Kommentarer förhandsgranskas inte av QET. Du är själv ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet. Genom att kommentera intygar du att du är införstådd i Kommentarsreglerna.